OKÄNT NUMMER

EN ROMAN AV LEFFE GRIMWALKER

DEL 2
Gömd

Gömd
Okänt nummer

 
 
00:00 / 9:49
 
1X
 

Sofielund, Måndag 11.14

Linn kryper under sin säng och håller andan. ”Va?” Pappas röst låter vilsen och Linn vill skrika men vågar inte.

”Det är någon i huset. Slog in fönstret. Vad ska jag göra, pappa?” viskar Linn och försöker bli så liten som möjligt. Kryper in mot väggen så långt hon kan. Hjärtat dunkar så hårt att hon tror hon kommer dö. Att det ska slå ett hål i bröstet och hoppa ut.

Vinden sliter i grenarna utanför och grenarna rispar mot fönstret. Pappa har lovat att klippa dem men har inte gjort det. Så förvånande. Not.

Helst vill Linn bo i lägenhet men pappa vill bo kvar här. Han hatar lägenheter, känner sig instängd om han inte får ha en trädgård, säger han. Varje vår vill han odla saker. Köper lökar och växter och har planer, men allt dör ändå inom någon månad. För att han glömmer att vattna.

”Göm dig. Jag är på väg.”

”Skynda dig. Jag hör steg i trappan nu.” Hon viskar så lågt hon kan, känner att hon kommer kissa på sig. Vill inte vara här just nu. Vet att de har larm som går direkt till polisen, men Linn satte inte på det när hon kom hem efter löprundan i morse. Hon ångrar det nu. Men pappa har varit polis. En av de bästa och kommer han bara hem så är hon räddad.

”Är det en eller flera?” Hon kan höra att det blåser och att pappa springer. Han låter andfådd, och kall. Vet att pappa blir det när han är rädd, att han stänger av.

”Jag vet inte. Någon går in i ditt sovrum nu.”

”Shh, prata inte gumman. Ligg bara still. Jag sitter i bilen nu.”

Linn tycker inte om att hon måste vara tyst. Hon vill springa därifrån och tänker krypa ut när hon ser kängorna i dörröppningen. Leriga och gamla, men med gula snören som ser nya ut.

”Linn håller för munnen och kväver ett gny. Ångrar sig att hon inte tog den där självförsvarskursen för tjejer som pappa försökte tvinga henne att gå, men det är lätt att vara efterklok.”

Linn håller för munnen och kväver ett gny. Ångrar sig att hon inte tog den där självförsvarskursen för tjejer som pappa försökte tvinga henne att gå, men det är lätt att vara efterklok.

Kängorna tar två steg fram. Personen visslar. På henne? Hör ett smackande med munnen och får se ett rep som släpps ned.

Shit …! Först trodde hon att det var någon som ville göra inbrott men nu fattar hon. Att det är henne de är ute efter.

”Där om tre minuter, älskling. Fan! Flytta på dig din jävel”, hör hon pappa. Han skriker inte men säger det sammanbitet.

Linn svettas. Sväljer hårt och andas in i handen. Ser en hand som tar tag i undersidan i sängen och välter den. Linn hinner precis se maskeringen, en skidmask eller balaklava eller vad det heter, innan sprutan sticks i hennes ben. Det blir varmt i låret och efter några sekunder blir allt ett töcken, som att dra i en smörkola. Segt och sakta går tankarna.

Linn försöker få musklerna att lyda men de vägrar. Hon har varit full en gång men det här känns värre än det. Ingen kontroll alls. Hon försöker prata men det kommer inga ord ur munnen.

Hon lyfts upp och bärs nedför trapporna. Hör en röst som säger att hon inte ska vara rädd. Att hennes pappa har en skuld att betala. Linn försöker sträcka sig mot något, få stopp på allt och vet att pappa borde vara här inom någon minut, men hon lyckas inte. Hon ser suddigare och orkar inte ha ögonen öppna. Munnen känns torr och hon kissar på sig.

När hon öppnar ögonen i några sekunder ligger hon ner. I en skåpbil, tror hon. Snarare känner än hör att de åker iväg. Stackars pappa. Han kommer bli ledsen och skitarg. Han kommer att hitta henne, pappa hittar alla. Linn hoppas det iallafall.

Linn sväljer och sväljer men det finns inget att svälja. Det känns som om hon svävar och hon undrar om det här är som att knarka. Hon och pappa hade ett snack om det den där gången när hon druckit vodka med Gina. Eller snack och snack. Han pratade och hon lyssnade och sedan fick hon utegångsförbud i en vecka utan mobil. Värsta dagarna i hennes liv.

Bilen bromsar in och Linn känner att hon vill sova men försöker hålla sig vaken. Pappa hade en föreläsning för henne, inte som när de skulle prata om sex, för det sög han på och det var det pinsammaste ever. Men han pratade om säkerhet och hon lyssnade faktiskt, eller bara en del om hon ska vara helt ärlig.

Linn undrar om pappa kommit hem än, eller om han vet att hon är i den här bilen. Hon försöker ha koll även om den där sprutan får hjärnan att vara som en hal tvål. Hon kände en doft, eller en lukt snarare. Kidnapparen … herregud, det slår henne nu att hon är kidnappad. Men varför? Pappa har inga pengar, eller inte mycket åtminstone. De har det bra, förmodligen för att han är så snål. Kidnapparen måste ha tagit fel tjej. Eller vad var det? Pappa har en skuld att betala … Är pappa skyldig någon pengar?

Just det, lukten. Sjukhus. Hon kände att det luktade sjukhus. Linn har varit jättesjuk tre gånger och älskar den lukten. Då känner hon sig som tryggast, men just nu är hon rädd. Hon har kanske aldrig känt sig så ensam som just nu. Enda gångerna hon brukar känna sig ensam är när hon tänker på mamma. Men det spelar ingen roll, för Linn blev övergiven. Och pappa är ingen bra mamma. Han försöker, hon vet det, men en mamma är alltid en mamma.

Pappa är före detta polis. Han kan sånt här, intalar hon sig. Vet att pappa är en legend i Malmö. Att alla kriminella är rädda för honom. Ibland hatar hon honom för det, att det inte går att ljuga för honom och att han alltid är paranoid och misstänksam mot alla, även hennes kompisar, men nu älskar hon allt som har med att göra att pappa varit polis.

Linn har haft dåligt samvete ibland. För att hon fick honom att sluta jobba som kriminalkommissarie, men han var faktiskt nästan aldrig hemma och nu är han en riktig pappa. Hon vet att hon inte är så lätt att leva med, att hon hela tiden testar honom. Men det är bara att hon är livrädd för att även pappa ska överge henne. Så hon provocerar. Bara för att se om han står ut med henne. Nu ångrar hon det. Om hon klarar sig ur det här ska hon bli världens snällaste dotter, lovar hon sig själv.

Men tänk om hon inte är kidnappad? Tänk om hon kommer bli mördad … eller ännu värre … Trafficking. De har pratat om det i skolan, om flickor som kidnappas och säljs till en annan del av världen och blir våldtagna om och om igen.

Bilen hoppar till både fram och bak och Linn förstår att de åkt över fartgupp. Det klarnar i huvudet en aning och hon kan höra måsar. Är de vid havet? De kan inte ha åkt långt och till Frihamnen tar det kanske bara tio minuter.

Linn känner smaken av olja och smuts och inser att hon har munkavle på sig. Hon förnimmer även en lukt. Den kommer från madrassen hon ligger på. Det stinker gammal svett och cigarettrök. Hon kan se ett par använda trosor, en använd kondom och på väggen i skåpbilen … kan det vara blod.

Oh …

My …

God …

”Linn är inte den första som legat drogad i den här bilen och det skrämmer skiten ur henne. Hur många andra flickor har legat här?”

Linn är inte den första som legat drogad i den här bilen och det skrämmer skiten ur henne. Hur många andra flickor har legat här? Är de döda, eller är de slavar i Ryssland eller … Fan, hon måste försöka rymma. Hon försöker röra sig och det går, lite grand. Hon provar att resa sig till sittande men det känns för tungt. Linn har svårt att andas, vill flåsa och ta djupa andetag men det hackar bara och hon inser att hon gråter.

Hon slutar andas när bilen stannar, förardörren öppnas och en port höjs. Är det ett garage? Linn kan höra stormen utanför. Det spelar ingen roll om hon skulle kunna skrika. Ingen skulle ändå höra henne.

Känns som om en kniv dras in och ut genom hjärnan. Ingen vass kniv, utan en rostig och slö.

Bakdörrarna öppnas och den maskerade kidnapparen står och glor på henne. Linn kan inte hjälpa det. En tår ramlar ur ögat och pulsen ökar. Snabbare och snabbare springer den.

Personen med masken säger inget, drar Linn mot sig och knyter en bindel över ögonen. Hon hålls under armarna och dras över golvet. Det gör ont i fötterna tills hon sätts i en stol. Händerna binds åt.

”En hand klappar hennes huvud, nästan ömt, men för Linn betyder det bara att personen är sjuk i huvudet.

”Varför gör du så här?” försöker hon säga men det hörs inget genom tyget över munnen. En hand klappar hennes huvud, nästan ömt, men för Linn betyder det bara att personen är sjuk i huvudet. Hon kommer att våldtas. Förmodligen är det en seriemördare.

Linn vill att pappa kommer hit nu, med alla poliser i hela Malmö. Innan det är försent …