OKÄNT NUMMER

EN ROMAN AV LEFFE GRIMWALKER

DEL 8
Övergiven

Övergiven
Okänt nummer

 
 
00:00 / 9:37
 
1X
 

Mobilia, Måndag 18.10

Linn ser sin pappa springa. Genom den lilla öppningen ser hon honom i en sekund och hon skriker så högt hon kan, fast hon vet att han inte kan höra henne. Hon kan till och med höra hur en bil rivstartar och hon antar att det måste vara pappa.

Vad är det som händer …?

En sekund senare öppnas förardörren och kvinnan kommer in. Sätter sig ner och vänder sig mot Linn. ”Din pappa är så jävla ful. Tur att du inte ärvt för många av hans gener. Äcklig. Usch!”

Linn ser kvinnans ögon i backspegeln, hur hatiska de är. Hur innerligt kvinnan hatar pappa.

”Se på honom. Hur snabbt han åker för att rädda sin lilla flicka med en miljon i en väska. Hur naiv han är, den ruttna skiten. Förr eller senare skulle han ändå lämnat dig, Linn.” Kvinnan skriker till och Linn blir rädd. Håret på armarna reser sig och hon andas snabbare. Hör hur kvinnan mumlar: ”Men ingen följer efter honom. Det var konstigt. Jag trodde faktiskt … Jävla satelliter. De använder såklart dem. Fan. Äcklig. Ful. Tror han är smart, va?”

Linn undrar vad kvinnan menar. Varför skulle han lämna henne? Är det något han inte skulle göra är det precis det. Om han fått bestämma skulle hon vara inlåst i källaren i resten av sitt liv för att han inte skulle förlora henne. Han har till och med sagt det. Han är livrädd för att förlora Linn, snarare än tvärtom.

”Varför skulle han lämna henne? Är det något han inte skulle göra är det precis det. Om han fått bestämma skulle hon vara inlåst i källaren i resten av sitt liv för att han inte skulle förlora henne.”

”Din pappa måste dö, och inte bara en gång, flera gånger. Alla borde dö minst två gånger i sitt liv. Det blir man stark av.”

Kvinnan pratar till Linn men ändå inte. Det är som om hon bara pratar och att det inte spelar någon roll om Linn hör henne eller inte. Kärringen är så störd att Linn hoppas att pappa kommer låsa in henne i en källare och slänga nyckeln.

Linn undrar varför kvinnan inte åker efter pappa. Om han hade så bråttom så borde det vara viktigt, eller är kidnapparen skälet till att pappa sprang? Vet han något som …

Linn ser på kvinnans roade ögon och fattar.

”Nu är du allt nyfiken va? Tids nog så kommer du få veta. Men rymmer du igen så kommer du få se ut som jag på ryggen. Det är priset man får betala, förstår du. Och jag fick betala det om och om igen. Vi är lika du och jag.”

Om Linn hade kunnat prata så hade hon sagt att de inte alls är lika. Att kvinnan behöver uppsöka mentalsjukhus och lägga in sig för resten av livet. Så störd som hon är går det inte att bli frisk ifrån. Linn vet det nu och undrar om det är idag hon kommer att dö.

”Du är inte min första ska du veta. Det fanns två till men de är döda nu …” Kvinnan smackar med munnen och startar bilen. Linn kan höra att stormen minskat i styrka och att solen tittar fram, om än bara en liten stund. För precis då smäller åskan högt.

”Cirkeln sluts och snart kommer vedergällningen”, mumlar kvinnan och fnissar som en liten busig flicka.

Linn försöker få av sig munkaveln med axeln. Känseln i kroppen är tillbaka nästan helt nu och även om hon är fruktansvärt trött tänker hon göra allt för att försöka rymma igen. Det är kanske hennes enda chans. Hon är säker nu. Tokkärringen har mördat flickor förr, kanske är det det här hon gör. Kidnappar barn, får pengar … Var har pappa fått en miljon ifrån? Han har väl inga pengar? Hon vet hur han snålar med allt, köper nästan ingenting till sig själv, håller ner värmen i huset på vintrarna, storhandlar och köper aldrig något onyttigt eller konstigt. Pappa säger själv att han bara är ekonomisk och han säger det med en viss stolthet. Oh my god, en mille. Och hon får ingen iPhone tio.

Linn vet att hon är dålig på att hålla mobiler hela. Det är hennes superkraft, brukar pappa säga. Men det är inte hennes fel, det är som om mobilerna vill gå sönder. Fast hon har skal och extra skydd så har hon otur snarare. Hon vill ju inte att de ska gå sönder. Men … om hon hade en iPhone tio skulle hon ha den i bomull jämt, och med en liten fallskärm.

Och ibland är det faktiskt hennes kompisar som är klantiga. Janina råkade ställa sig på Linns mobil en gång. När Linn tänker på Janina blir hon ledsen. Hon har bara tre riktigt bra vänner och Janina är hennes bästis. Tänk om hon aldrig får se henne igen? Janina som inte ens kan vara själv, som alltid måste ha sällskap, som har astma och är livrädd för spindlar. Linn har räddat Janina två gånger. Med den där sprutan för getingstick. Linn är sjukt stolt för det och enligt Janina måste hon vara med Linn för evigt tills hon räddar Linn två gånger. Det är en arabisk grej har hon sagt och Linn skrattade och hoppas att Janina aldrig kommer rädda henne två gånger, för då bryts deras förtrollning kanske.

”Linn har räddat Janina två gånger. Med den där sprutan för getingstick. Linn är sjukt stolt för det och enligt Janina måste hon vara med Linn för evigt tills hon räddar Linn två gånger.”

Men nu får hon faktiskt gärna rädda Linn. Tusen gånger om det behövs.

Hon hör kvinnan prata igen, men nu verkar det som om hon pratar i mobilen. ”Duktig idiot. Bakom Galatea ligger en mobil som jag ringer till om tio sekunder. Ta den och släng den du har. Släng den så långt du kan. Nu!”

Det blir tyst och Linn lider med pappa och gråter för hans skull. Han måste vara jättestressad. Samtidigt är hon glad för att han är där, och gör allt för att Linn ska bli fri. Han kommer bli helt förstörd när kvinnan dödat henne.

Linn saknar Johanna. Hon är den första som pappa dejtat på riktigt, som faktiskt bott ihop med dem. Ett tag trodde Linn att pappa var gay och inte ville säga något om det, men förstod efter ett tag att han bara är kräsen och livrädd för att älska någon. Linn tror att det är för att mamma tog livet av sig, för att han är en sådan som lägger skulden på sig själv för vad andra gör. Han var likadan som polis och ville lösa alla fall. Det var därför han jobbade så mycket och nästan höll på att dö på kuppen. Pappa var överviktig, åt skräpmat och sov aldrig. Linn var rädd för att han skulle få en hjärtattack och lämna henne. När han slutade som polis blev allting bättre. Han började träna, var till och med ute och sprang med henne ibland. Men framför allt var han hemma. Det bästa Linn vet är att bara sitta i soffan med pappa och kolla på Netflix. Trots att han inte gillar hennes serier sitter han där och gnäller på hur overkligt allting är. Och så tjafsar de om det. Det är deras grej, liksom. Det som klistrar ihop dem.

”Öppna väskan och ta en bild av pengarna. Nej, du får prata med henne sedan. Om du gör som jag säger, ditt äckel.”

Linn vill verkligen veta vad det är pappa gjort mot kärringen. Fattar han inte att hon bara försöker lura honom? Att hon vill att Linn ska dö. Att Linn bara är ett av flera offer som kvinnan gjort samma sak med. Han borde prata med Johanna. Linn vet fortfarande inte varför Johanna och pappa gjorde slut, men tydligen fick pappa reda på något och sedan var det slut. Var Johanna otrogen? Hon verkar inte vara den typen. Johanna är den första vuxna kvinnan Linn kunnat prata om allt med, som lyssnat på riktigt, och som hon kunnat berätta saker för som pappa inte fattar. Janina kan hon såklart också prata med, men det är inte riktigt samma sak. Johanna låter Linn komma på sina egna lösningar, medan Janina alltid ska hitta dem åt henne. Av kärlek förstås, men Linn vill inte ha färdiga lösningar. Det måste kännas bra i magen och då måste man komma på dem själv.

Linn hör ett pling och gissar att pappa skickat bilden på pengarna. En miljon … Hur mycket är det, egentligen? Hon undrar om man kan fylla ett badkar med en miljon, och bara ligga i det. Det är skitmycket pengar. Tänk vad hon och pappa skulle kunna göra för dem. Linns högsta dröm är att få åka till Barcelona, men pappa har sagt att de inte har råd.

Men tydligen har han en miljon. Har pappa ljugit? Och varför har han en skuld till kidnapparen? Det är så mycket Linn undrar om pappa nu att hon tror hon ska bli tokig.

När … Om Linn och pappa överlever det här ska han förklara en hel del. Hon struntar i att han tycker hon är för ung för att veta saker om honom. Han får inte ha hemligheter. Det är då sådant här händer. Kidnappning.

Linn drar munkaveln mot axeln, gång på gång, tills hon till slut får bort den från munnen. Trycker ut tygbollen som hon trodde skulle kväva henne och spottar ut den så den hamnar i knät. Ser remmarna som håller fast rullstolen. Varför sitter hon i en rullstol? Varför städade kvinnan ut allting från skåpbilen så att Linn kan sitta fastspänd i den här istället?

”Varför sitter hon i en rullstol? Varför städade kvinnan ut allting från skåpbilen så att Linn kan sitta fastspänd i den här istället?

Hon försöker tänka som pappa, som en polis, men det är fan omöjligt. Han har säkert tänkt tusen saker redan. Han kanske vet vem kvinnan är och har kopplat in alla poliser i hela Skåne. Linn känner ett rus av det. Att det här kanske kommer att lösa sig och hon blir räddad.

”Du har tre minuter på dig att åka till Sankt Petri-kyrkan. Jag hör av mig om exakt tre minuter. Om du inte är där då så dör Linn.”

Skynda dig, pappa, tänker Linn och börjar dra i repen runt handlederna.

”Han kommer aldrig hinna”, säger kvinnan och skrattar.